Yelling Rosan muistikirja

1. Nu så föll den vita snö,

föll på björk och lindar,

frusen är
den klara sjö,
väntar vårens vindar.

Liten
sparv, fattig sparv,
ätit upp sitt sommararv.

Frusen
är den klara sjö,
väntar vårens vindar.

1. Lumi on jo peittänyt

kukat laaksosessa,

järven aalto
jäätynyt
talvipakkasessa.

Varpunen
pienoinen,
syönyt kesäeinehen.

Järven
aalto jäätynyt
talvipakkasessa.

1. White snow has fallen on

birch trees in forests,

frozen is lake all
along,
spring winds it expects.

Small sparrow,
poor sparrow,
eaten all its summer store.

Frozen
is lake all along,
spring winds it expects.

2. Vid den gröna stugans dörr

stod en liten flicka:

– Sparvelilla, kom som
förr,
kom ett korn att picka!

Nu är jul
i vart skjul,
sparvelilla, grå och ful.

Sparvelilla,
kom som förr,
kom ett korn att picka!

2. Pienen pirtin portailla

oli tyttökulta:

– Tule, varpu,
riemulla,
ota siemen multa!

Joulu on,
koditon
varpuseni onneton,

tule tänne
riemulla,
ota siemen multa!

2. At a green small house’s door

was a girl now standing:

– Sparrow small, come
as before,
seeds from me pecking!

Christmas is in
our home,
and you bird so grey alone.

Sparrow
small, come as before,
seeds from me pecking!

3. Sparven flög till flickans fot,

flög på glada vingar:

– Gärna
tar jag kornet mot,
kornet som du bringar.

Gud
skall än löna den,
som är här de armas
vän.

Gärna tar jag kornet mot,
kornet
som du bringar.

3. Tytön luo nyt riemuiten

lensi varpukulta:

– Kiitollisna siemenen
otan
kyllä sulta.

Palkita Jumala
tahtoo kerran
sinua.

Kiitollisna siemenen
otan kyllä sulta!

3. Bird flew at maiden’s feet,

on the wings so merry,

– Happily I’ll take
your seed
that you for me carry.

God will yet
reward you,
who to poor a friend was true.

Happily
I’ll take your seed
that you for me carry.

4. – Jag är icke den du tror,

ty ditt öga tåras.

Jag är ju din
lilla bror,
som dog bort i våras.

När
du bjöd glad ditt bröd
åt den fattige i
nöd,

bjöd du åt din lilla bror,
som
dog bort i våras.

4. – En mä ole, lapseni,

lintu tästä maasta,

olen pieni
veljesi,
tulin taivahasta.

Siemenen
pienoisen,
jonka annoit köyhällen,

pieni
sai sun veljesi
enkeleitten maasta.

4. – I am not who you assume,

as your eyes are in tears.

I am your young brother,
whom
you in spring lost last year.

When you gave
crumbs of bread
to the poor and well him fed,

you
gave it your brother, whom
you in spring lost last year.